Jag och Othilia har varit på bvc idag, hon skulle vägas och mätas.
Vi var där och lekte i någon timme på öppna förskolan innan också, det tyckte Othilia vaa dunderskojj!
Hon växer så det knakar också. 9750 g och 75 cm lång. Snart 10 kg!!
Mammas prinsessa <3

När jag berättar vad jag jobbar med så är reaktionerna på folk oftast ganska lika. -guuud vad kul -wow vad roligt osv osv
Vad dom inte tänker på är alla baksidor med att jobba med djur.
För det första så är det grymt mycket jobb, det ska man inte försöka stick under stolen med, det tar TID.
Det är man ju ofta medveten om ifall man hållt på med hästar ett tag så det är inte den sidan jag menar med "baksida".

Tänk dej att du får hem 4 nya hästar. Unga hästar. Dom ska ridas in och utbildas.. kanske matchas för championat osv.
Du lägger all din tid på dom. Utbildar och sätter din egen prägel på dom.
Lär känna varje hästs egen personlighet och vet deras styrkor och svagheter.

Jag överdriver inte när jag säger att dom blir familjemedlemmar. Vi är oerhört noga med våra hästar. Tar aldrig några onödiga risker. Tar alltid ut veterinär vid sårskador och kör alltid till klinik vid koliker osv.
Skulle aldrig försöka behandla en häst själva.. inget ont mot dom som gör det men jag gör det inte.

Helt plötsligt kommer dagen då du har gjort "ditt" med dom hästarna.. nya hästar ska komma in och ditt jobb är färdigt, det är dags att lämna över till nya ryttare.

Spekulanter dyker upp och ska kolla på hästarna som du har lagt all din tid och omtanke på.
Jag visar alltid mina hästar med stolthet!
Alla hästar har styrkor och svagheter, jag försöker jobba med hästen inte emot den.. alltså jag ser till hästens starka sidor. Givetvis ska man jobba med hästens svaga sidor men att köpa en häst utan hoppkapacitet billigt och sedan jaga runt den på hoppbanorna, det är inget jag tror på.
Jag är alltid så noga jag bara kan med att hästarna ska hamna rätt, försöker få reda på vad köparna vill använda sin blivande häst till och rekommendera den häst jag tror bäst skulle kunna uppfylla deras krav.

Men det är inte alltid det blir rätt ändå.. jag har varit med om det förut. Man säljer en lovande häst, kanske en ung häst med framtiden för sej.
Något år senare ser du samma häst stoppa ut sej kanske för att den blivit pressad för hårt..
Kanske börjar den vandra runt mellan olika hem..

Där har du baksidan av att jobba med hästar, du måste påminna dej om att det du gör är ett jobb..
Jag kan inte ringa upp och köpa tillbaka en häst som börjat vandra runt för kanske det dubbla mot vad jag sålde den för.
Jag är inte rätt person att säga det egentligen, för jag har gjort det förut..

Kanske är jag för blödig för att jobba med hästar.. men samtidigt tror jag att det är precis det som behövs.
Det finns så mycket "handlare" som aldrig skulle dra sej för att sälja en halt häst som tävlingshäst osv. Jag tror att det behövs handlare med hjärta.. som bryr sej om sina hästar.

Det senaste har jag börjat skriva med i kontrakten att jag vill ha återköpsrätt vid ev. försäljning. Då får man en chans att köpa tillbaka hästen om man vill det och man får också reda på om något skulle ha gått snett.

En annan baksida med att jobba med hästar eller faktiskt att ha djur överhuvud taget är naturligtvis när hästen gjort sej illa.. såpass illa att inget går att göra. Kanske pga ålder eller skada.
Att då vara den personen som ska vara stark och ta det jobbiga beslutet att faktiskt ta bort en vän.. någon som betyder så mycket för dej. Den personen är det inte alltid roligt att vara..

Jag brukar se det så.. att efter allt som just den hästen har gett mej, så är de det minsta jag kan göra. Att se till att den slipper lida och får ett värdigt slut.
Man måste vara stark. Bita ihop.
Jag är inte ovanligt kall, okänslig.. och man vänjer sej aldrig.

När jag har varit tvungen att ta bort någon av mina hästar har jag alltid varit med. Dom ska inte behöva följa med någon främmande människa på en främmande plats.. jag vill inte att dom ska behöva ana att något är på gång, att något ska hända.
Jag gillar därför inte att stå och borsta i timmar innan och gosa en massa extra osv.
Jag försöker göra den dagen som vilken dag som helst. Hästar är vanedjur och är väldigt känsliga för förändringar. Det ska inte springa en massa ledsna människor i boxen och hänga runt halsen osv.

Dom får sin mat som vanligt, går ut i hagen som vanligt, blir omskötta som vanligt.. får på sej sina grejjer och lastas. Precis som ett vanligt rutinbesök.
Väl på plats så är stora morotshinken med.. morot, morot,morot.. allt för avleda uppmärksamheten på att något skulle vara skumt.
Sen brukar allt gå väldigt fort.
SEN kommer tårarna, sprutande, i massor.

Det har varit gånger då jag bitit ihop så det känns som om käkarna ska lossna men jag vägrar stressa upp min häst där i den situationen. Allt ska vara som vanligt.. inget är konstigt.

Visst finns det baksidor i att jobba med hästar. Men dom ger oss så oerhört mycket, som jag aldrig skulle kunna ge igen... så det lilla är det minsta jag kan ge tillbaka. Att ge ovillkorlig omvårdnad från dag 1 dom kliver in i mitt stall till den dagen dom kliver ut och inte längre är mitt ansvar.

bara lite tankar sådär på en söndagkväll..

saknar.. kommer alltid sakna.. kommer alltid leva vidare i våra minnen..

När jag tränar folk och även när jag själv är iväg och tränar så hör jag folk säga -Jag kan inte!
Det är det värsta jag vet.. vad har fått dej att tro det? och dessutom innan du ens har försökt?

Det finns bara en sak som är värre och det är när ANDRA talar om för någon att -DU kan inte!
Då ser jag rött, jag lovar!

Man kan inget från början, man LÄR sej däremot precis vad man vill och det är bara du själv som sätter gränserna.

Jag är jättedum med det där och har alltid varit. Jag har alltid velat kunna allt innan jag ens testat det.. jag tyckte det var pinsamt att visa att det var något jag inte kunde.
Jag umgicks endel med äldre när jag var yngre och tränade även ihop med äldre. Och jag ville naturligtvis vara lika bra som dom.
Jag vet inte hur många timmar jag har övat och övat och övat hemma i smyg bara för att kunna lika bra som dom som var äldre.
Idag skulle jag kalla det jävlar anamma och det gav ju faktiskt resultat.

Låt aldrig någon tala om för dej att du inte kan, har man bara viljan så klarar man allt.
Jag red upp till La hoppning med placeringar på en ponny som var korsning shettis/islandshäst och som alla skrattade åt när jag kom ut på tävlingar med.
Vi representerade göteborgs och bohuslän i en stor ponnytävling son hette Hippokampen som fanns då.

Låt aldrig någon trycka ner dej, tala om för dej att det där klarar du aldrig..
Se det istället som en sporre och bevisa för alla att det var just det du kunde.


Var inte rädd för att drömma STORT, inget är omöjligt.. låt ingen få dina drömmar att låta dumma!


Saker kan verka helt omöjligt men när du väl har klarat dom så var det helt plötsligt världens lättaste grejj.
Inget är svårt när du kan det!

OM du skulle misslyckas.. skäms inte för att erkänna det!

Det finns alltid dom som vill sparka på den som ligger så var snabb upp på fötterna.
Backa tillbaka.. ladda! Och kom tillbaka tusen gånger starkare.





LÅT INGEN TALA OM FÖR DEJ ATT DU INTE KAN FÖR DU ÄR GRYMT BRA OCH UNIK PRECIS SOM DU ÄR!







kram Therese

vad är det som gör att jag måste ha FREDAG som rubrik varje fredag?
Antagligen för att det är veckans bästa dag!



Trött? -check!
Blek? -check
Fredag? -check

Nu kör vi!

Hörs senare, nu blir det frulle <3

La precis en trött liten Othilia <3
Sitter och kollar runt lite, bloggar, fb.. lite musik i öronen.

Ska ut och lägga om bandaget på Ludde strax. Väntar bara på att mamma ska komma hem från jobbet så hon har koll på att inte Othilia vaknar.
Hoppas att det ser bra ut för han vill inte stå inne längre, han va lite kinkig på mej redan igår för att han var inlåst :/

Elina (en tjej som har sin pålle hos oss) och ja pratade musik härom dagen och jag vet verkligen inte vad jag lyssnar på för slags musik, jag lyssnar verkligen på ALLT!
Mest på RnB men jag kan lyssna på pop, rap, rock, ballader, svenskt, fjortismusik ( aj, där fick jag en stämpel ) osv osv
Det där med stämplar kommer det ett inlägg om för det är något av det värsta jag vet. Och det retar folk något grymt om man inte bryr sej.

trallallala trallallalaaaaa

Har ni tänkt på det någon gång, att det kan räcka med att göra något litet för någon annan. Anstränga sej det där lilla extra för någon som betyder. Det lilla från din sida kan betyda så mycket för någon annan.

Att t.ex få komplimanger ifrån någon du inte känner, det är en grym egoboost. Det finns så mycket svartsjuka människor, framförallt tjejer. När dom ser någon dom tycker är snygg, har en grym stil eller kanske bara sjukt snygg jacka så måste dom bara kolla lite snett på den tjejen. Liksom trycka ner henne på jorden, - kom inte och tro att du är någon!
Gå istället fram till den tjejen och tala om att du tycker att hon har en grymt cool stil, jättesnygg jacka eller vad det nu är. Det lilla ifrån dej kommer betyda så mycket för henne. Utan att vet om det kanske du räddat den personens dåliga dag.

Visst att man säger att avundsjuka är ett slags beröm och att avunsjuka är det mest uppriktiga smicker blablabla
Varför göra det så komplicerat? Nästa gång, tala om för personen du ser upp till/ tycker är snygg/ är duktig/ har grym stil. Tala om det för den personen! Det brukar jag göra och jag har hittills bara fått glada svar :)

Samma sak att anstränga sej lite extra för någon annan, naturligtvis väldigt uppskattat och ofta inte så jobbigt för en själv. 
Vi tjejer ska ju försöka peppa och stärka varandra, inte trycka ner varandra!
 

 

Avundsjuka är den mest uppriktiga formen av smicker
John Churton Collins

Avundsjuka ögon blir aldrig mätta
Ryskt ordspråk

Avundsjuka är mer oförsonligt än hat
Francois de la Rochefoucauld

Avundsjuka är ett slags beröm
Okänd

Avundsjuka är konsten att räkna andras glädjeämnen istället för sina egna
Okänd

Avundet tar aldrig ledigt
Okänd

Kärlek föder svarsjuka. Svartsjuka dödar kärlek.
Drottning Kristina

Många skulle ha det bra om inte andra hade det bättre
Frithiof Brandt

Svartsjuka är ångest att bli jämförd
Max Frisch

Okej! Då kör vi då!

Detta inlägget handlar om min fina, underbara häst Mondeo och våran resa tillsammans!

Jag fick min fina Mondeo år 2005 men jag tänkte ta er med tillbaka ett år till, till 2004, för man kan säga att det var där det började.
Jag fick min första stora häst Hubbe i februari 2004. Jag var då 16 år.
Hubbe var en kille som flyttat runt mycket och han var en riktig avkastarkung men hoppa DET kunde han. Men nu ska det ju inte handla om honom utan grejjen var den att han skadade sej i hagen och fick lååååång vila.
Jag hade ingen häst att rida, en massa ponnyer.. men ingen stor häst. Mina tränare tryckte på och tyckte att jag skulle ha stor häst för men egen utveckling. Jag ville ju också det såklart.

Pappa ringde en kille han känner som handlar med hästar och bestämde att vi skulle komma upp och kolla vad han hade hemma.
Han hade ett 20-tal hästar, bara hopphästar.. GRYMT fina hästar men det var ingen som riktigt tilltalade mej.
Jag gick en vända i stallet och i ena hörnet stog en häst och tittade på mej mellan spjälorna, den hade stoora fina ögon och såg nyfiken ut. Så fort jag kom närmare så kastade den sej in i boxen med huvudet gömt längst in i hörnet.
Killen som hade stallet (jag håller hans namn utanför historien) sa att hästen skulle tillbaka ner till Holland för han tyckte inte att det var värt att lägga tid på honom.
Jag frågade om jag fick testa honom.
Stalltjejen lirkade tillslut ut honom och i gången stog helt plötsligt min drömpålle, min Mondeo.

Mondeos historia är ganska så hemsk och sorglig.. Han var som unghäst väldigt lovande. Han gick 140 i Holland som ung.
Sen köptes han som juniorhäst till en tjej som kanske inte hade rutinen för att rida honom.
Hon la honom fel och han kraschade i en oxer på tävling.
Han blev ganska illa skadad och man visste inte om han skulle bli bra igen.
Det blev han dock efter lång vila sånär som på en sne käke. Hans unga ryttare blev tyvärr aldrig helt återställd.. Jag vet inte var/ hur hon blev skadad utan historien jag skriver ner åt er är historien som jag har fått berättad för mej ifrån flera håll.
Hennes pappa la skulden på Mondeo och ville inte veta av honom. Han såldes väldigt billigt till en beridare som kände till hans tidigare meriter och tyckte att han gjorde ett kap.

Mondeo hade förmodligen tappat allt sitt självförtroende i kraschen och när dom började rida och pressa honom till att hoppa så vägrade han.
Han fick då spö eftersom dom tyckte att han var dum. Han kunde ju hoppa!
Han kastades runt mellan olika beridare, alla kände till hans historia och trodde att dom kunde få ordning på honom och tjäna pengar.
Resultatet blev att han slutade lita på människor och blev skygg, strykrädd och väldigt rädd för allt som hade med hinder och bommar att göra.
Tillslut så hamnade han hos killen som min pappa kände.. ingen ville ha honom.

Tillbaka till Mondeos och min historia..

Han var väldigt skygg och gillade inte att man tog på honom.. när han väl var iordning så gick vi ut i ridhuset.
Killen satt upp och visade honom.. Han sprang på bakbenen i stort sett hela tiden och min mamma ville att vi skulle åka hem genast.
Han berättade att han bara någon dag tidigare hade blivit skrämd och tagit sats och hoppat upp på läktaren med honom på ryggen.. Både jag och min pappa kollade på varandra, läktaren måste ju vara nära 2 meter hög!
Jag gick fram på darriga ben och innan jag visste ordet av hade någon slängt upp mej på ryggen. Mondeo gillade inte att man satt upp i stigbygeln då drog han i 350 knyck innan man hunnit upp. Så man var tvungen att snabbt bli uppkastad och få i foten i stigbygeln, annars var man på svajj så att säga :)
Jag satt där medans han taktade runt.. jag njöt! Det kändes rätt!
Jag travade runt, tog en galopp.. han var stark som en oxe men jag kände att jag kunde få stop, till slut iaf!

Han bråkade faktiskt aldrig med mej den dagen då jag provred, dom sa att dom aldrig sett honom uppföra sej så bra.. förmodligen ett säljknep men jag kände att han kanske gillade mej och jag var ju redan förälskad. Det var han eller ingen.
Min mamma var nog inte så lycklig men 1 vecka senare så stog iaf Mondeo i vårat stall.

Ni som läser tycker säkert att jag låter som en dåre men det beror på hur man ser det.
Mondeo är efter en hingst som heter Libero H och morfar heter Voltaire. Med den stammen så borde han ha kostat minst 50 000 utan att ens ha gjort något alls. Helt rå borde priset ligga där någonstans.
Jag fick köpa honom för 23 000.
Även om han hade ett tufft förflutet så hade han ju bevisat att han hade kapacitet, att han KUNDE.

Nu började min långa resa och kamp med Mondeo.. Den har innehållit mycket svett och tårar men otroligt mycket glädje och kärlek.

I början var han svår att få tag i inne i boxen.. Jag lockade och fjäskade, försökte bli kompis.. men han var svårflörtad.

Dom hade sagt till mej att inte släppa honom i hage.. av 2 anledningar. För det första för att jag aldrig skulle få tag i honom och för det andra att han inte gick att leda ut till hagen för att han slet sej. Slet han sej så skulle jag verkligen aldrig fått tag i honom.
Dom sa att dom hade försökt "lösa" problemet genom att sätta träns och longerlina på honom och binda fast andra änden i en transport..?? Han hade slitit sej som vanligt och dragit transporten med sej ut i hagen och sen varit omöjlig att få tag i (konstigt).

Han sprang mycket riktigt över oss, jag och Ylva flög som vantar när han sprängde fram och det blev ett par stukade fötter.
Vi fick helt enkelt sätta linor fram till stalldörren och släppa honom redan där. Ingen lösning på problemet men hästen behövde komma ut och ingen skulle behöva bli skadad.
Det gick många timmar till att gå runt med kraffthinkar och morötter för att få tag i Mondeo sen men det var det värt.
Redan efter några veckor så kunde man se skillnad på honom, i hans sätt att bara finnas till.. ibland när han sprang runt i hagen så såg han faktiskt.. lycklig ut!

Första gången jag skulle rida Mondeo hemma var en speciell upplevelse..
Jag fick nämligen inte ut honom i ridhuset.
Han stannade nästan framme vid porten, reste sej så jag tappade honom och sprang hem igen..
Så gjorde han ett par gånger. Jag fick hjälp upp på honom på gårdsplanen och tänkte att jag skulle rida honom in istället.
Ca. 10 meter ifrån ridhuset så reste han sej, tvärvände och full sken tillbaka.. ett par gånger!
Till slut fick jag honom fram till ridhuset, han stog någon meter ifrån och kikade in lite blygt.. helt plötsligt skakade han lite på sej och klev in.
Hur länge vi hade försökt ta oss in vet jag inte men det hade börjat mörkna kommer jag ihåg.. för jag tänkte att jag borde tända ljuset men då var jag rädd att jag inte kom upp igen så jag lät det vara släckt.

Jag red nog bara en kvart. Nosen upp i luften och full fart. Just då var jag så trött så det kändes som ett senare problem.
Jag klappade om honom och satt av.

Skulle jag berätta alla våra liknande disskusioner så skulle ni få sitta och läsa hela dagen. Jag berättar det som jag tycker är extra viktigt, som jag minns extra väl och som känns betydelsefullt.

Mondeo reds alltid på graman, det sa dom att man var tvungen att göra annars drog han.
Jag red också alltid med graman till en början men så småningom lärde jag mej att rida honom utan den. Eller han lärde sej lita på mej eller vi lärde oss varandra. Jag kan inte analysera exakt varför allt löste sej och gick framåt.. Jag tror stenhårt på att det inte finns några elaka hästar men en rädd häst kan bete sej farligt, det håller jag med om.

Jag köpte Mondeo i kallaste februari. Framåt våren gick han finfint att rida i ridhuset, utan graman och annat tjaffs.
Han leddes ut till hagen i grimma och grimskaft och slet sej sällan.
Jag kunde sitta upp i stigbygeln så länge jag stog på en pall.
Han kom alltid till mej när jag ropade på honom i hagen.
Jag kunde stå i TIMMAR och borsta honom, både i gången och i hans box. Han NJÖT!

Nu kände jag att det var nog dags, dags att ta tjuren vid hornen.. vi skulle börja hoppa!
Han var helt OK med att bommar låg framme när man red och även hinder. Jag brukade rida runt omkring hindren. Göra lite bakdelsvändningar runt hindren osv.

Jag började skritta över bommar, inga problem!
Jag travade över bommar, inga problem!
Jag galloperade över bommar, inga problem!
Bommarna höjdes upp till cavaletti, inga problem!

Cavaletti blev hinder.. PROBLEM!
I skritt och trav gick det bra.
I galopp kom han emot med bra bjudning och exakt när han skulle hoppa av så slängde han sej åt sidan. Ibland hamnade jag bland bommarna och ibland hängde jag med hästen. Nu pratar vi hinder på kanske 60 cm.

Jag märkte att han hoppade hur högt som helst om man la bommarna på sockerbitar eller tunnor osv.
Problemet var hinderstöden..

Jag ställde tillslut upp ett hinder exakt intill väggen = bara ett håll att springa åt sidan på.
Han stack oftast åt höger så jag ställde hindret så väggen var på högersidan.
Red på hindret! När jag kände att han blev stark och började gå ifrån så gjorde jag halt och red an på nytt.
Halten hamnade närmare och närmare hindret, jag fick bättre kontroll.
Jag red till slut an hindret samlat i galopp.
Höll vänsterskänkeln stadigt intill sidan på honom, kortade högertygeln.. när han försökte slänga sej var jag beredd och tog tag i högertygeln. Han tvärnitade istället framför hindret, hoppade stillastående.
MYCKET beröm och nästa gång gjorde jag samma sak.
Denna gången stannade han inte utan bara tvekade lite.
Tredje gången hoppade han över som ingenting och bockade glatt iväg efteråt, det var ju inte farligt, det var KUL!

Hans självförtroende växte och tillslut kunde jag flytta hindren ifrån väggarna.
Vi var med på träningar. Åkte till andra ridhus och tränade.

Jag anmälde mej till våran första tävling. Vi skulle hoppa 80 cm.
Jag hade nu haft honom i ett år.

Jag minns så väl den dagen.. vill radera den.. för alltid.
Han var spänd men jag hade kontroll.
Han hoppade fint på framhoppningen, fick många blickar på sej.

Väl inne på banan så kände jag hur han liksom frös till. Munnen blev stel och stark. Jag hade ingen riktig kontakt med honom..
Startsignalen hördes. Jag klappade och pratade med honom och fattade galopp.
Vi var påväg mot första hindret. Jag tyckte det kändes bra, han bjöd fint.
Precis när han gick igenom starten och flaggan sänktes så tvärnitade han. Blev ståendes blickstill.
Jag försökte få honom därifrån, lirka med honom men han satt fast i marken.
Sen började han resa sej, högre och högre.
Jag lyckades vända honom om och började sakta skritta mot utgången.

Vinkade åt domaren att jag ville utgå!

Sen började han resa sej lite smått och stannade, jag fick inte fram honom
Sen gick allt väldigt fort, jag hann inte riktigt reagera.. då hade jag stoppat killen.
Speakern säger typ - kan någon hjälpa ekipaget av banan!
En funktionär kommer fram för att hjälpa oss av banan. Mondeo som fortfarande är tveksam för nya människor blir rädd och reser sej, Över killen.

Jag lyckas hoppa av och leder fort ut Mondeo, på vägen ut hör jag det ena värre än det andra.
Galen häst!
Borde inte få vistas bland folk!
Borde få rejält med stryk!
osv.

Vi åkte hem direkt.

Jag var så ledsen och arg, ARG på mej själv för att jag hade utsatt honom för detta.
RÄDD att jag hade förstört allt jag jobbat upp.

Den vintern tränade jag, tränade och tränade lite till..
Vi fokuserade på att ha roligt. Vi myste, jag satt långa stunder i hans box.. läste läxor, lyssnade på musik.

Jag hittade en tävling i kungsbacka, dit ville jag åka.
Stor tävlingsplats, stora ytor att röra sej på, tre stora ridhus..
Vi kom dit i tid. Pysslade i lugn och ro.
Jag red fram nästan själv i det ena ridhuset. Hoppade lugnt fram i det andra..
Våran start ropades upp, jag var inte det minsta nervös.

Vi kom in på banan. Det var Gadden som byggde, han gör alltid roliga banor.
Fick startsignal. Red an första hindret.. liite tvekan *smack smack* och vi var var över första hindret.
Resten av banan bara flöt, jag kände hur hans självförtroende steg i takt med att hindren avverkades. Ett och ett.
Helt plötsligt var vi i mål, felfria!

Sen den dagen i kungsbacka så har allt bara flutit på.
Visst skulle jag kunna skriva om att det nästan inte går att rida ut på honom. Att jag aldrig kan låta någon annan rida honom om jag ska åka bort. Att han försökte avliva min stackars pojkvänn vid ett.. vänta 2 tillfällen.
Men alla dom sakerna har ingen betydelse för historien.

Han har aldrig ridits i skogen i sitt liv. Han gillar det inte, blir stressad och olycklig = vi rider ut på hans villkor. Vägar, fält.. inga problem. Han gillar inte skogen, han känner sej trängd.

Han vill inte att andra rider honom, varför utsätta honom för det då?

Att tro att min pojkvän kunde skritta av honom var en MYCKET dum idé = låt bli det då!

Jag har lagt Enormt mycket tid, kraft, känslor på denna häst.
Jag har tvekat, jag skulle ljuga om jag säger annat. MEN jag har aldrig tvekat på honom.. jag har tvekat på mej själv.
Aldrig tvekat på hans kapacitet och förmåga, endast på min egen.

Om någon frågar mej vilken den största dagen är med honom så kan jag inte säga EN. För resan med Mondeo har gett mej så otroligt mycket. Så mycket glädje, STOLTHET!
Dagen i Kungsbacka den betydde!!
Dagen i Brämhult när vi fick vår första placering och tårarna bara rullade, den dagen betydde.
När vi vann Lamicell Cup, 2 år i rad. Vi fick representera Göteborg och Buhuslän inför hela Sverige, dom dagarna betydde.

Killen som vi köpte Mondeo av var på besök hos oss när jag hade ägt honom i 3 år.
Han gick in i boxen och Mondeo kom fram och la lugnt sitt tunga huvud i hans armar. För han gör så, han litar på allt och alla. Så länge dom inte försöker sej upp på ryggen på honom.
Killen trodde inte sina ögon.
Denna killen handlar med hästar, har gjort hela sitt liv.
Han har berättat för mej i efterhand att han aldrig någonsin träffat en häst som varit så trasig som Mondeo var. Han trodde aldrig att han skulle bli bra igen..
Han berättade för mej att hans blick påverkat honom från första stund. Han var liksom aldrig närvarande.. blicken var död.
När han besökte oss fick han se en blick full av liv och bus. För han är en riktig buse.

Idag är Mondeo 18 år och jag fick honom för 7 år sedan. Vi har gått från noll till att tävla upp till 130. Enstaka hinder har vi hoppat 150, han flyger då över.
Jag skulle kanske inte rekommendera någon annan att försöka göra samma jobb med en häst och jag skulle förmodligen aldrig göra det en gång till själv heller.
Men jag såg något den dagen.. det var kärlek vid första ögonkastet.
Jag skulle inte vilja göra samma jobb med en annan häst, för det finns bara en Mondeo.

Detta är den sanna historien om Mondeo, min bästa vän!

äntligen hemma nu! Jag och othilia har varit i Göteborg med översköna Linda hela dagen <3
Kikat affärer, fikat och prmenerat runt.
Vid halv 6 var det en trött mamma och Othilia som tog tåget hem igen.
OCH jag köpte världens goaste, skönaste, snyggaste vantar! Tummvantar i skinn, astjocka! Det gillar vi skarpt!

Nu ska jag ut och kolla till min fina Ludde som gjorde sej illa i hagen igår :(
Förhoppningsvis ingen fara men vi ringde hit våran veterinär iaf, vi är lite sjåpiga med våra hästar. Han trodde inte att det var någon fara utan lindade snyggt ihop honom, ordinerade boxvila i 2 dagar och sen ska bandaget bytas så får vi se hur han ser ut. Plutthästen <3

Ikväll kommer inlägget om Mondeo. min fina Mondeo!


Linda och Othilia chillar på SoHo!

mamma filmade Mondeo lite i lördags, mest för att ja vill kunna kolla för att försökra mej om att han verkligen ser frisk och ren ut.
nu har vi fått börja trava iaf och det är en glad häst att sitta på kan ja lova :) så nu håller vi tummarna för att han blir frisk!
Inlägget om honom är på G, kanske kommer redan ikväll!

här är filmen om ni vill se. Inte mycket att kolla på, en travande häst :)
 

eller hur? söndag är en jättebra pizzadag :) alla ska äta pizza på fre-lör men söndag kväll som egentligen är jättetråkig är ju en perfekt pizzakväll, tycker vi!
Tobbe är iaf iväg och köper pizza, Othilia är inne hos mormor lite och leker och jag sitter här och lägger in filmen som jag lovade, erkänn duktigt!

Här är då Luddefilmen!
Vi valde att vänta med Chick till nästa helg. Han har inte haft sadel på sej lika många gånger osv. så det kändes som om han kunde behöva någon vecka till på sej. sötnosen <3

LÖRDAG! och nu ska vi göra kväll, myskväll..
Dagen har varit fullt ös!
Ridit Mondeo, kunde inte hålla mej. Gick bra! inga ben brutna, alla fingrar på plats.
Skrivit lite på ett inlägg som ska komma senare
Hängt på Ludde
Pysslat med Chick
Åkt pulka med Othilia

MEN nu ska jag bara vara med mina finaste.. så ni får vänta tills imorrn!
Då kommer d bilder och filmer.
Ha en grym Lördag nu alla!

Idag är det hysteriskt fullt upp.. iaf fram tills kvällen! och ja gillar det skarpt! :)
MEN ja kommer inte uppdatera här så mycket tror jag inte.
Ikväll måste jag pressa in Ludde och Chick i schemat också. Puh! men det ska gå!
Mondeo kommer börja sättas igång nästa vecka eller kanske redan i helgen om jag har tid och inte kan hålla mej!

Ska börja lite på inläggen jag lovade igår.. om mina hästar!
+ ett långt om Mondeo med bilder och ev. filmer ni aldrig sett förut..

Liten smygtitt :)


Ha det bäst! Det är FREDAG!

När satt du på en häst första gången? :) Kan inte du visa bilder/filmer från det (om du har)?

- Satt!? Det vet ja faktiskt inte.. det finns en gård där min mormor bor som har en massa shettisar och där var jag ju och skumpade runt på dom små envisa djuren. Det finns kort när jag är 3-4 år och rider iaf. Kanske att någon satt mej på en häst tidigare men det är inget jag minnns.




När ska du fixa headern och designen? ;)

- Det är fixat så länge iaf, orkade inte hålla på med sånt där krångligt så gjorde den lite enkel.


Har du hållit på med någon annan sport än ridning?

- Har testat en hel del en kortare period.. innebandy, tennis, fotboll men jag tröttnade efter bara ett par gånger. Att springa och jaga bollar kändes inte som min grej och när du väl får tag i den så ska du skjuta iväg den igen. Förklara logiken i det om ni kan?
Min mamma simmade på hög nivå när hon var mindre så det gjorde jag med ett tag.. fast inte på hög nivå :)
Jag åkte skridskor ganska länge också, konståkning..
Så JA, jag har simmtränat och åkt skridskor en hel del också.

5 snabba:

storhäst/ponny

dressyr/hoppning

dressyr/fälttävlan

blogga/läsa blogg

glass/godis

vem är din förebild?

- oj.. inom ridningen antar jag då. Jag har nog ingen direkt förebild faktiskt.. Däremot många som jag tycker är duktiga! Marcus Ehning rider väldigt snyggt, Roffe är grym men det är ju jättemånga som är duktiga.


hur högt har du hoppat?

- beror på om man menar enstaka hinder, bana.. ?
På stor häst: Enstaka hinder kanske 150-160 cm. Bana 140 cm.
På ponny: 140 cm. ( med underbara Moortje )



hur många stora hästar har du haft och när fick du din första? :)
berätta mer om dina hästar, var du köpte dom, hur länge du haft dom och vad dom tävlat innan osv
Nu får jag räkna.. Cosmos, Britney, Mondeo, Hubbe, Mighty, Zwever, Svarten, Chick, Ludde = 9 stycken
Det är dom som varit/ är mina egna.. sen har jag haft endel hemma som jag tränat och sålt men dom tycker jag inte räknas.
Min första var Hubbe och honom fick jag när jag var 16 år.
tyvärr gjorde han sej illa i hagen, han sträckte ut gaffelbandet..  såpass illa att han aldrig blev bra igen.. :( 

så ja hinner inte svara på någon frågestund då tror jag inte, tyvärr!
MEN ja svarar på dom frågorna jag har fått redan ikväll hade jag tänkt så vill ni få med någon mer fråga så har ni ett par timmar till på er!

Nu måste jag dra mej! vi hörs ikväll!

kollade igenom all utrustning vi har igår.. eller aa inte ALL vi har för det dräller av det men det som jag är mer rädd om.

Insåg att jag verkligen skulle behöva gå igenom. Sälja/ kasta/ hänga fram/ hänga undan.. kanske till och med köpa nytt :D

Jag har säckar med gamla träns, tyglar, bröstor och förbyglar som jag verkligen borde lämna in och sälja så det får bli prio på det under helgen tror jag.

Innan jag fick Othilia hade vi mycket ungponnyer och saluhästar hemma och då kanske man inte använder så dyr utrustning.
Sen har jag haft endel Riktigt Stora hästar hemma och alla deras grejjer kan ju ingen använda..

Lösningen på problemet blir att antingen köpa några Riktigt Stora hästar eller sälja grejjerna.. det sista känns mest vettigt!

Mondeo är ju en ganska liten kille och Chick och Ludde också, SO FAR iaf.. 

Ja ska iaf ha gått igenom allt innan Göteborg horseshow.. för då vet ja ju vad ja ska köpa :)

Än så länge vet ja att jag behöver:
- Ny hjälm ( att ha ramlat av typ 3435566 ggr med samma hälm känns inte så bra).

- Unghästskydd bak.. har något par efter Britney men ska ha nåt till.

- Träns till Chick med remont-nosgrimma. Tycker egentligen att det är väldigt osmickrande med sånna men det är det som passar han bäst och just nu har han Candys dressyrträns. Får piffa upp honom med något snyggt pannband istället.

- en massa onödigt.. schabrak o sånt. Lika bra att jag skriver det för jag vet att ja kommer trilla dit som vanligt!

Nu ska ja och Othilia mysa och äta kvällsmat!

Grejjade en massa med Chick igår och han börjar bli så himla go, Äntligen! Nu menar ja inte att han har varit dum innan på något sätt, absolut inte, snarare tvärtom. Han har varit lite svår att nå, lite blyg och försiktig men nu börjar han äntligen att ta för sej lite mer.. Då växer hans personlighet fram på ett annat sätt också och han är helt underbart mysig.

Det var iaf fullt i ridhuset igår så vi slängde på sadel och träns och gick en liten sväng i mörkret, huh! Men Chick bara traskade iväg snällt ifrån kompisarna.. Han är verkligen supergo med allt! Kanske lite mer ängslig än Ludde men det tror jag försvinner med tiden.

Har funderat på om vi ska ta och ge oss iväg på löshoppningsträning någon dag.. men dom som jag helst vill åka på ligger så långt bort.
Ska ta och ringa till Equidal, dom har träningar inför 3-årstestet, Equidal ligger iof i Mellerud men man kanske kunde komma och vara med två av gångerna eller nåt.
Jaja vi får väl se.

tänkte bara säga Hej!
Hinner inte blogga nu.. ska ha hoppträning och sen visning på en häst + det vanliga som ska hinnas med!

Började leka lite med designen - ingen bra idé när man bara har 10 min på sig och Inte är teknisk :) hihi ja ska fixa till det sen ja lovar!

men ni får ha det bäst så hörs vi!



gammal bild på mej och Cossy!

fredag och myskväll med världens bästa Othilia <3
Mamma och pappa är fortfarande i Danmark, Tobbe jobbar sent och Ylva åkte precis in till Göteborg så vi tjejer är ensamma hemma.

Ska ut och natta hästarna om en stund..

Ikväll blir det pizza, jättemassa mys och en film!

Tänkte se på " A walk to remember" , grymt bra film som man kan se många gånger om. Se den om ni inte har gjort det!



Hoppas ni får världens bästa fredag! Det ska vi ha iaf :)



fina lillskruttan <3

såg att någon frågade om filmer.. har inga nya filmer att visa tyvärr! bara gammalt på datorn som ni redan har sett men jag slänger upp lite blandat: Mondeo, unghäst, saluponny osv.. :)




Nu har ni att kika på en stund :)

Hörs sen kanske!

Igår kväll var jag ute och gick me Othilia..
Det var jättekallt och man såg typ varenda stjärna. HELT plötsligt såg jag en stjärna falla.. fick panik, man ska ju önska sej nåt eller hur?
hjärnan gick på högvarv, Måste Komma På Något..
När ja tillslut kom på nåt så insåg jag att stjärnfallet va ett flygplan långt bort.

Snacka om att jag gick och skratta för mej själv en bra stund. En sån fail!

jamen eller hur?? vem har påstått något annat??

Tobbe har jobbat natt, sovit lite.. åkt och gymmat och kom hem och toh pissregns-promenaden <3

Nu kan väl dagen bara fortsätta bli bra eller hur?

Mina föräldrar är på Secret Mission i Danmark i några dagar.. känns lite som när man var 15 år och föräldrarna åkte iväg över helgen. Det blir ett sånt där busigt pirr i kroppen ni vet när man bara måste göra något, något alldeles galet busigt som man inte får :)

FAST jag är ju vuxen nu, jag är mamma, tvärgammal, mossig, rynkig..
Ibland får jag faktiskt ta mej i kragen och berätta det för mej själv, jag tror ju fortfarande att jag är 15 år :D

Men liiite busiga måste nog ja och othilia vara ändå..  vi ska nog komma fram till nåt bus!

jättetråkigt väder idag och tråkigaste dagen på veckan.
Jag har aldrig gillat torsdagar! Det är en sån där dag som bara är i vägen och retas..
Retas för att det nästan är fredag.. nästan helg men ändå inte!
I skolan var det alltid soppa på torsdagar.. skoldagen brukade vara lite extra lång.. man väntade på den där dumma fredagen som aldrig kom.
Jag har aldrig slutat tidigt på en torsdag.. alltid långa dagar.. gärna med lite matte sist på dagen :)

Och nu är det då torsdag.. den jobbiga "i vägen" dagen som bara retas och Japp! det regnar också!

Nu ska jag ut och promenera med othilia på den tråkiga "i vägen" dagen som retas och regnar och nu ska ja bli pissblöt!

ha en bra dag!


Sommar nån?? värme typ?

hemsidan har ju legat nere ett bra tag men nu har jag kickat igång den igen.
Den är dock inte uppdaterad som den ska men jag ska ta tag i det snart men det går att gå in och kika på den igen :)

http://stallcypress.dinstudio.se/

Nu ska ja snabba mej ut så jag och Ludde hinner ut i ridhuset före lektionerna börjar!

god morgon på er, eller lunch, middag eller vad det nu är.

Sjukt ont i huvudet idag, börjar ju jättebra.. suck!

Småkillarna är ute och busar i paddocken, Mondeo är ute i stora hagen, Othilia sover  i vagnen och jag har ONT i huvudet!

aja blir nog bra, ska ut och gå med Othilia en sväng så kanske d försvinner!

Ikväll ska Chick och Ludde grejjas med och Mondeo pussas på, annars kommer denna dagen va lugn tror ja.. hoppas ja!

har vart ute och släppt ut småkillarna :) jätteglada blev dom!
stackarna stog inne igår..
Chick har börjat få mugg så jag har sparkat på Tobbe så han har fått sätta upp stängsel i paddocken så att dom kan gå där, vad gör man inte?

Mugg är så jäkla eländigt att få på hästarna tycker jag så jag försöker alltid att ta tag i det när man ser första antydan till.. för börjar det att sprida sej kan det vara så sjukt envetet.

Mondeo, min gamle pålle har ju så lätt för att få mugg så vi börjar få lite snits på det nu efter några år :)

Bästa muggtipset någon?

Mitt bästa är; köp HIBISCRUB, receptfritt på apoteket.. tvätta benen, gnugga in hibiscruben, låt sitta i 10 min och skjölj av sedan.
Har man lätt mugg så brukar det faktiskt räcka och så torka av benen efteråt så att dom blir torra.

Svårare mugg brukar jag tvätta likadant först och torka.. pilla av dom där små krustorna för bakterierna sitter under dom nämligen.
Sen brukar jag ta på ett medel som heter FUCIDIN, det ABSOLUT bästa mot mugg som finns!!
Fucidin är örondroppar för hund och katt och funkar kanon på mugg, dock ej receptfritt.. min veterinär brukar skriva ut ett par sådana till mej när vintern börjar så att man har på lager :) Obs! att det är 14 dagars karens!!
Bara att smörja på och låta sitta kvar.. efter ett par dagar med samma behandling så brukar det vara nästan helt bra!

Ibland så sitter dom där små krustorna fast så att det gör ont att pilla av dom.. då brukar jag efter tvätt och torkning dränka in benen med paraffinolja och linda med bomull och gasbinda. Låt sitta över natten eller ett par timmar på dagen.
När man tar av lindorna så har oljan löst upp och mjukat upp krustorna så dom ramlar nästan bort av sej själv!!

jupp! mina bästa muggtips!! :)

Varit ute och haft hoppträning för tjejerna, Ebba, Emelie, Johanna och Sara. Det gick riktigt bra för alla faktiskt. Jag tror att det kommer att bli roligt att träna dom under våren..
Det har varit endel hästbyten och dom sitter på nya hästar så det ska bli spännande att se hur långt det kan räcka :)

Ylva var med ute och tog lite kort så det kanske kan komma upp några här när jag fått dom av henne.



jättesöt, jätteGAMMAL bild men som sagt.. det kommer kanske nya bilder. Vi får se när Ylva lagt upp dom!
Den här bilden är nog 5 år eller nåt.. dax för nya bilder på ponnyerna tror jag.

Nytt år, nya möjligheter och framförallt Nya Mål att nå!

Dom som jag ska nå mina mål med och som jag har med mej detta året är;

MONDEO K




född -94
165 cm
e: Libero H 
ue: Voltaire

Meriter: Gått upp till 140 hoppning. Börjar bli lite gammal.. fyller 18 i år! Har haft lite känningar i haserna bak så målet är att få honom att vara fräsch så länge det går och långsamt trappa ner till en nivå där han trivs.

Blir alltid kvar på gården!

 




Mailord QRE




född: 09
e: Jaguar Mail
ue: Quite Easy

Meriter: inte så många än :) är sadel och tränsvan och kommer ridas in med sikte mot 3-års och sedan championat!


Chick Hicks K



född: 09
e: Callahan VDL
ue. Corland

Meriter: inte så många än :) är träns och sadelvan och ska ridas in! Förhoppningsvis blir det 3-års även med honom men han håller på och växer som en tok just nu så vi får se hur det blir med det. Annars blir siktet på championaten som 4-åring.


ZWEVER



född: 04
e: roy M
ue: Waterman

Meriter: sent tagen pga sin storlek, gått lite lokalt och gör det bra! kan hoppa hus! Kommer ev. att bli till salu!


Your Majesty



född: 00
e: Akinos
ue: Masetto

Meriter: tävlad endel lokalt. modig och tuff häst! kan säkert gå långt om någon lägger tiden på honom. Tyvärr har jag inte den tiden och mitt val har landat på honom.. Han är TILL SALU!!

hejhej!! ny header.. bilder tagna idag! ska uppdatera bloggen. gör ett sista försök annars åker den bort!!