När jag berättar vad jag jobbar med så är reaktionerna på folk oftast ganska lika. -guuud vad kul -wow vad roligt osv osv
Vad dom inte tänker på är alla baksidor med att jobba med djur.
För det första så är det grymt mycket jobb, det ska man inte försöka stick under stolen med, det tar TID.
Det är man ju ofta medveten om ifall man hållt på med hästar ett tag så det är inte den sidan jag menar med "baksida".

Tänk dej att du får hem 4 nya hästar. Unga hästar. Dom ska ridas in och utbildas.. kanske matchas för championat osv.
Du lägger all din tid på dom. Utbildar och sätter din egen prägel på dom.
Lär känna varje hästs egen personlighet och vet deras styrkor och svagheter.

Jag överdriver inte när jag säger att dom blir familjemedlemmar. Vi är oerhört noga med våra hästar. Tar aldrig några onödiga risker. Tar alltid ut veterinär vid sårskador och kör alltid till klinik vid koliker osv.
Skulle aldrig försöka behandla en häst själva.. inget ont mot dom som gör det men jag gör det inte.

Helt plötsligt kommer dagen då du har gjort "ditt" med dom hästarna.. nya hästar ska komma in och ditt jobb är färdigt, det är dags att lämna över till nya ryttare.

Spekulanter dyker upp och ska kolla på hästarna som du har lagt all din tid och omtanke på.
Jag visar alltid mina hästar med stolthet!
Alla hästar har styrkor och svagheter, jag försöker jobba med hästen inte emot den.. alltså jag ser till hästens starka sidor. Givetvis ska man jobba med hästens svaga sidor men att köpa en häst utan hoppkapacitet billigt och sedan jaga runt den på hoppbanorna, det är inget jag tror på.
Jag är alltid så noga jag bara kan med att hästarna ska hamna rätt, försöker få reda på vad köparna vill använda sin blivande häst till och rekommendera den häst jag tror bäst skulle kunna uppfylla deras krav.

Men det är inte alltid det blir rätt ändå.. jag har varit med om det förut. Man säljer en lovande häst, kanske en ung häst med framtiden för sej.
Något år senare ser du samma häst stoppa ut sej kanske för att den blivit pressad för hårt..
Kanske börjar den vandra runt mellan olika hem..

Där har du baksidan av att jobba med hästar, du måste påminna dej om att det du gör är ett jobb..
Jag kan inte ringa upp och köpa tillbaka en häst som börjat vandra runt för kanske det dubbla mot vad jag sålde den för.
Jag är inte rätt person att säga det egentligen, för jag har gjort det förut..

Kanske är jag för blödig för att jobba med hästar.. men samtidigt tror jag att det är precis det som behövs.
Det finns så mycket "handlare" som aldrig skulle dra sej för att sälja en halt häst som tävlingshäst osv. Jag tror att det behövs handlare med hjärta.. som bryr sej om sina hästar.

Det senaste har jag börjat skriva med i kontrakten att jag vill ha återköpsrätt vid ev. försäljning. Då får man en chans att köpa tillbaka hästen om man vill det och man får också reda på om något skulle ha gått snett.

En annan baksida med att jobba med hästar eller faktiskt att ha djur överhuvud taget är naturligtvis när hästen gjort sej illa.. såpass illa att inget går att göra. Kanske pga ålder eller skada.
Att då vara den personen som ska vara stark och ta det jobbiga beslutet att faktiskt ta bort en vän.. någon som betyder så mycket för dej. Den personen är det inte alltid roligt att vara..

Jag brukar se det så.. att efter allt som just den hästen har gett mej, så är de det minsta jag kan göra. Att se till att den slipper lida och får ett värdigt slut.
Man måste vara stark. Bita ihop.
Jag är inte ovanligt kall, okänslig.. och man vänjer sej aldrig.

När jag har varit tvungen att ta bort någon av mina hästar har jag alltid varit med. Dom ska inte behöva följa med någon främmande människa på en främmande plats.. jag vill inte att dom ska behöva ana att något är på gång, att något ska hända.
Jag gillar därför inte att stå och borsta i timmar innan och gosa en massa extra osv.
Jag försöker göra den dagen som vilken dag som helst. Hästar är vanedjur och är väldigt känsliga för förändringar. Det ska inte springa en massa ledsna människor i boxen och hänga runt halsen osv.

Dom får sin mat som vanligt, går ut i hagen som vanligt, blir omskötta som vanligt.. får på sej sina grejjer och lastas. Precis som ett vanligt rutinbesök.
Väl på plats så är stora morotshinken med.. morot, morot,morot.. allt för avleda uppmärksamheten på att något skulle vara skumt.
Sen brukar allt gå väldigt fort.
SEN kommer tårarna, sprutande, i massor.

Det har varit gånger då jag bitit ihop så det känns som om käkarna ska lossna men jag vägrar stressa upp min häst där i den situationen. Allt ska vara som vanligt.. inget är konstigt.

Visst finns det baksidor i att jobba med hästar. Men dom ger oss så oerhört mycket, som jag aldrig skulle kunna ge igen... så det lilla är det minsta jag kan ge tillbaka. Att ge ovillkorlig omvårdnad från dag 1 dom kliver in i mitt stall till den dagen dom kliver ut och inte längre är mitt ansvar.

bara lite tankar sådär på en söndagkväll..

saknar.. kommer alltid sakna.. kommer alltid leva vidare i våra minnen..